2011 blev 2012

Min nyårsafton var helt otroligt bra. Nästan alla var samlade igen, efter ett helt halvår och ändå kändes det som om vi aldrig hade varit från varandra.
Alla var så fina med kostymer och långklänningar och vi hade dukat jättefint där varje person hade sitt placeringskort där det stod "Nyårsafton 2011 - 2012, Välkommen Emma" och på baksidan kunde man läsa kvällens meny, som bestod av tre rätter. Under varje tallrik låg en lapp med ett personligt uppdrag till var och en av gästerna. Oj, vad jag och Frida hade roligt när vi skrev dem och ännu roligare var det när vi fick se hur alla utförde dem. För exempel: William skulle vid varje måltid, alltså tre gånger total, ställa sig upp och hålla ett kort tacktal och tacka speciellt för att just han hade fått komma. Vid varje tal skulle det verka som om det var hans första. Martina skulle hålla ett tal där hon skulle informera alla om de försiktighetsåtgärder som skulle vidtas under kvällen då kombinationen med alkohol och raketer är mycket farlig. Hon skulle börja med: "Eftersom att jag studerar till civilingenjör...". Henrik skulle berätta att han hade fått en kanin av Frida i julklapp och hur mycket han saknade den, Patricia skulle låna folks kameror för att ringa hem, Erik Jönsson skulle sätta igång Millenium 2 - låten ofta och ropa "denna låter är såå bra!". Så bara uppdragen förgyllde kvällen, kan man väl säga. Klockrent var när Tobias bjöd på shots (egentligen var det vatten - detta var hans uppdrag) och Frida drar sin och verkligen grimaserar. Benni som tog sin samtidigt säger "men Frida, det där var ju bara vatten".. och Frida säger "jaa, ja det var det ju bara". Jag trodde jag skulle dö av skratt. Det gillade inte Frida.
Efter den utsökta maten så var det dans som bara den. Det är en av många anledningar till varför jag älskar våra fester. Alla är så jäkla bra på att ösa och näst intill alla vill dansa till samma musik. Jag blir bara så lycklig i de stunderna. Dansa okontrollerat tillsammans med mina vänner är något utav det bästa jag vet. Därför dansade jag också i princip hela kvällen. Konstant mellan halv ett och fyra. Tills jag somnade med andra ord.
Tolvslaget var fint och för första gången såg jag sådana rislyktor som släpptes upp. Tydligen har det funnits sådana jättelänge och jag kan inte fatta att jag missat det innan och jag blev rätt sur på mig själv för att vara så efter, jag ville också släppa upp en sån och önska mig något. Nåväl. Det var i alla fall jättefint när alla lyktorna lyste uppe på den mörka himlen. Några minuter i tolv öppnade jag min champagne och jag förstår mig verkligen inte på varför jag ska envisas med att köpa det till varje nyår. Det är ju för räligt! Likaså cigarrerna som alla går och bolmar med, men det rökte jag ingen! Räcker med att känna lukten, eller att pussa Tobias efter att han rökt. Urk.

Nytt år har det nu blivit i alla fall och det firades in så in i förbaskat bra, så det känns ganska självklart (precis som alla andra år) att detta ska bli det bästa året någonsin. Förutom att jag inte ska vara med Tobias så mycket som jag hade velat. Men andra bra grejor kommer att hända, det är jag säker på.

Bilderna talar för sig själva.
Hopp och hepp!