Tänk om kärleken hade varit störst och starkast i världen.
Inga sjukdomar hade då kunnat ta överhanden.
Men den 30 januari, gick vår älskade fina farmor bort.
Trots all kärlek som fanns, och som fortfarande finns till henne, så fanns det ingenting som någon kunde göra. Det är så orättvist. Hon är ju världens bästa farmor! Och världens bästa mormor, mamma, syster och inte minst farfars älskade.
Jag tror inte jag riktigt har förstått det än. Ibland snuddar jag vid tanken att hon är borta. Det är obeskrivligt.
Men jag försöker att tänka på alla fina minnen som vi fått tillsammans. Det är så hon alltid kommer att leva kvar hos oss. Alla mysiga dagar i Åhus, kvällarna som vi har suttit och kollat på Allsång på Skansen tillsammans. Farmors goda mat. Farmor som är bäst i världen på att borsta ut mitt och Felicias toviga hår, det gjorde aldrig ont. Alla gånger som jag och Felicia har sovit över hos Farmor och Farfar när vi var små. Vi gick alltid till den blå kiosken, och köpte konstigt godis. Och vi skulle alltid gå balansgång, på det låga staketet vid järnvägen.
Jag hör farmors skratt så tydligt i huvudet. Hon finns här hos oss, ser oss. Det är jag säker på.
En ängel flög förbi
Mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende,
på vår jord
Som en sol som värmer oss
Och som himmels stjärnebloss
Så vi kan betrakta livets skeende,
med en tro
Kärleken är
Tanker pa dig!! Och beklagar sorgen. Du ska veta att jag alltid finns om du vill prata aven om jag befinner mig har borta!! Och jag ar bara en dag hemifran <3 Saknar och alskar dig.
SvaraRadera