Juliga dagar

Nu hamnar ju Barcelona-inlägget på samma dag som detta. Klöddade bara med bilder till inlägget idag, för så skrivtokig är jag inte!
Jag har haft underbara lediga dagar i helgen och denna veckan. Det blir lixom ännu bättre när jag vet att jag inte ska tillbaka till rökeriet, aldrig någonsin!
Helgen gick i julens tecken. I lördags hade vi det årliga pepparkaksbaket med kusinerna hemma hos mormor. Lika mysigt som vanligt med lika gott resultat som vanligt. Och nu behöver man inte oroa sig för att 50 procent av det man äter är snor och saliv från Johanna i alla fall. För några år sedan rann snoret och av någon anledning skulle hon slicka på händerna och hela sin deg innan den kavlades ut och gräddades som pepparkakor.

På söndagen blev det julshopping, också precis som det brukar, med Felicia, mormor, mamma, moster och Johanna på Väla. Jag och Felicia hann med en hel del julklappsinköp och så fikade vi såklart också :)
I måndags var jag och fikade på stan med Frida och planerade nyårsafton som kommer bli så himla bra. Längtar! Tänker inte avslöja här, men vi kom på riktigt bra grejor som kommer att förgylla kvällen. På måndagskvällen var jag på speedmysfika hos Olivia. Vi är alldeles för dåliga på att ses, eller rättare sagt har det inte funnits någon tid den senaste tiden. Vi konstaterade att det var 6 veckor sedan senast vi hittade på något. Vi har bara snackat i telefon eller setts när jag sprungit inom Tiger när hon har jobbat, några gånger. Så henne har jag saknat och det var så himla kul att ses igen. Hon bjöd på riktigt julmys med glögg, pepparkakor, choklad och annat smått och gott. Och sen bara satt vi och pratade, pratade och pratade... innan jag skulle hämta Tobias på stationen och hon iväg och träna fotboll. Man får vara glad för den tid man hinner ses :)
Tisdagen blev också den väldigt julig. Klockan åtta på morgonen åkte jag, Felicia och Tobias till 88:an där vi kollade på Johannas luciatåg. Resten av min släkt var ju såklart också där :) Och åh så söta alla är och jag har verkligen saknat dom. Det är synd bara att de små inte kommer ihåg mig, jag var ju trots allt inte där mer än tre gånger.., för jag hade bara velat snuffa med dom så söta som dom är! Men då hade de väl blivit rädda, haha. Hur som så var luciatåget fint och det bjöd såklart på många skratt och "ååh"-anden. Och Johanna läste andra advents-versen :) Resten av dagen spenderades med Tobias i Köpenhamn.  Synd bara att det inte var julstämning med snö, Köpenhamn bjöd istället på regn och blåst, liksom Hässleholm och hela Skåne. Tradigt. Men vi fick en mysig dag i alla fall. Det blev inte så många julklappar handlade, men vi var inne och värmde oss på ett litet fik i några timmar och hade mys :)
Idag har jag varit hemma i Kristianstad ensam. Jag har tvättat, packat och grejat med lite allt möjligt inför resan till London och Maja imorgon. Längtar så mycket efter att få träffa henne! Ska bli en bra helg.
Ikväll har jag och Tobias haft mys med tacos, vin och vänner. Är så nöjd med mig själv att jag fått honom att kolla på det, och han har fastnat! Nu ska jag gå tillbaka till soffan och mysa.

xo

Åh, Barcelona!

Åh, vilken underbar resa till en otroligt fin och mysig stad. Nu vill jag bo där också. Överallt är man omgiven av gamla och vackra hus, med mysiga balkonger och utsmyckade fasader. När man går på gatorna känner man en doft blandad av avgaser, avlopp och sommarvärmen som dröjt sig kvar i luften. Storstad. Fast gemytlig. Jag skulle verkligen trivas där.
Vi kom dit på fredagen vid middagstid ungefär, efter en övernattning på Kastrup, så vi var hyfsat trötta. Efter en liten powernap på hotellrummet, som för övrigt påminde otroligt mycket om vårt hotellrum i London, begav vi oss ut i staden. Pappa var väl förberedd med karta. Vi var först och besökte La sagrada familia, en katedral som började byggas år 1882. Arkitekten Antoni Gaudi, som sen länge är död, planerade att bygget skulle pågå i flera  hundra år och därför fortsätter man att bygga på den och ingen vet när eller ens om den någonsin blir klar. Väldigt fin och stor var den, med supermånga små detaljer överallt. Vi tog sedan tunnelbanan och gick på La Rambla (den långa gågatan som går genom centrala Barcelona) hela kvällen. Eller det var vad vi trodde i alla fall.. pappa med kartan skulle tvunget vara guide och kunde svära på att vi promenerade mot havet, men i själva verket hade vi havet bakom oss. Hur som blev det en mycket mysig kväll, med lite strosande i affärer och middag på en mysig uteservering. Så härligt att kunna sitta ute i december. Visserligen med värmelampa.., men ändå. Innan det blev kväll på hotellet träffade jag Rebecka! Hon tog mig till ett supermysigt ställe, nämligen Burger King - hon var hungrig och jag jättemätt efter en tidigare äcklig chokladmjölk så det passade jättebra. Det var såå roligt att träffa henne igen. Så roligt att höra om hennes nya liv och allt hon haft för sig!
Lördagen bjöd på massor av shopping, på en parallellgata till La Rambla (Rebecka hade tipsat). Jag fick hejda mig från att inte köpa upp alla julklappspengar och begränsade mig till två plagg - en svart kjol och en beige stickad tröja. Efter många många affärer vilade vi benen med en fika på en uteservering i solen, precis vid Placa de Catalunya. Bara att sitta med solglasögon och dricka kaffe utomhus i december var väldigt härligt. Därefter blev det ännu lite mer shopping. Jag och Felicia var inne i en liten tebutik och köpte ett te från Barcelona till mamma. Vid fyra-tiden träffade vi Pernilla och hon tog med oss genom några smala, mysiga gränder till ett litet café på en innergård där vi satte oss och åt världens godaste baguetter och färskpressad juice. Alltid när vi ses är det över en fika och det var så roligt att få träffa henne i Barcelona för en gångs skull.  Efter fikan fick vi bråttom, Camp Nou och Messi väntade ju på oss. Men först skulle vi tillbaka till hotellet och byta om och det var lättare sagt än gjort. Såklart ska vår linje, som skulle ta oss ända hem, krångla! Den fastande på en station och kunde inte köra vidare så vi fick byta till en annan som stannade en bra bit från hotellet och sedan springa hem. Precis vad mina ben behövde efter en hel dags shopping. Nåja, vi kom till Camp Nou i tid och WOW vilken häftig arena. Så gigantisk och mäktig att det kändes nästan overkligt att sitta där. Vi satt allra högst upp också och hade fet utsikt över både planen, men också hela publiken. Matchen var visserligen inte så spännande, Barca var överlägsna Levante. Men den bjöd på många mål så vi fick jubla många gånger och hela publiken gjorde vågen - flera varv runt arenan, väldigt häftigt! När vi kom tillbaka till hotellet satte vi oss en sväng på hotellets mysiga café. Jag tog mig en kopp te och pappa en öl förstås och när vi i princip inte orkade hålla ögonen öppna längre gick vi och la oss.
Söndagen bjöd på det finaste vädret på hela resan. Klar blå himmel och sol med nästan 20 grader varmt. Vad passar då bättre än en promenad vid hamnen? Vi gick och kollade på båtarna och satte oss sen för att lyssna på en gatumusikant som sjöng och spelade akustiskt. När vi satt där och han började spela "Here comes the sun", då var sommarkänslorna där på riktigt för en liten stund.
Det låg ett stort Akvarium precis vid hamnen som vi hade kollat upp innan resan. Där fanns massor av coola djur från havet, man undrar hur alla egentligen kan ha blivit till och varför de har fått sina fina färger eller fula utseenden. I en del av akvariumet fick man gå som i en tunnel, där man hade fiskar på båda sidor och ovanför sig. Hajar bland annat, och det var väldigt häftigt. Innan vi lämnade stället var vi också och kollade på pingviner och åh, vad söta de var! Men de simmade så snabbt i vattnet så det gick inte att få några bra bilder tyvärr. Annars tog jag nästan lite för många bilder på fiskarna. När vi kom ut från akvariumet var vi hungriga och tog oss vars en gigantisk korv med bröd. Med den i handen började vi strosa upp mot gamla stan och till katedralen som skulle ligga där. Vi gick på flera mysiga gränder med småbutiker innan vi nådde katedralen. Längs en av väggarna stod en människostaty som vi från början verkligen trodde var en riktig staty. Man har ju sett sådana innan, men den här kvinnan var verkligen riktigt bra gjord med igen-lerat ansikte och hon stod i en, av att döma, obekväm ställning. Vi, tillsammans med många andra, blev riktigt fascinerade och stod och kollade på henne en bra stund, tog foton och la även lite pengar till henne i lerkrukan framför henne. Utanför katedralen hölls det en julmarknad vilket kändes väldigt märkligt där man gick i solbrillor i solskenet. Men jodå, folk köpte granar, kransar och allt annat möjligt - men det är väl klart att man ska fira jul även där. Efter en mysig fika på en liten gränd, där vi köpte världens största chokladkakor (Felicia tog en sådan och en chokladmjölk vilket självklart resulterade till lite smått illamående..) begav vi oss tillbaka till våra kära hotellrum, för att vila ett par timmar inför sista kvällen. Jag köpte te på hotellets fik och kröp ner under täcket med min Harry Potter-bok, och bara njöt av stunden. Stackars Felicia pluggade till MatteD-nationella.
Sista kvällen spenderade vi på Hard Rock café, vid Placa de Catalunya. Och jisses vad deras hamburgare är goda. Dyra - men jag har nog inte smakat godare. Så där satt vi och njöt av sista kvällen i Barcelona och pratade om resan som varit och det blev en jättebra kväll! Trötta och mätta, rullade vi tillbaka till tunnelbanan och hem till hotellet för att sova en sista natt i Barcelona.

La Sagrada Familia

Turister

Fina Rebecka!

Dessa röda cyklar kan man hitta lite överallt i staden.
Man betalar för att låna en, cyklar dit man ska och sedan
ställer man den i ett ställ någon annanstans.  Praktiskt.

Shoppat på Zara

Fika med Pernilla!

Taggade för match

Mäktiga Camp Nou!

Snuttig gubbe i inlines njuter av gatumusiken.

Rocka

Söt fisk

Vi med haj.

Statyn vid katedralen i gamla stan.

Julmarknad

Chokladfika.

Hard Rock Café!

Fredagarnas fredag

Jag vill börja detta inlägg med att säga att jag inte kommer att berätta om Barca. Jag vill, men har förlagt min kamera med alla bilder i Hässleholm, och det blir inte samma känsla utan bilder.
Men jag tänkte att det var ett tag sen jag skrev, och förutom Barcelona-resan, förra helgen, har mycket annat hänt här i spännande Skåne och ja, Blekinge får jag väl lägga till. Där har jag ju trots allt spenderat en hel del tid. Men först och främst har det blivit juuuul :) När vi kom hem med tåget från Kastrup i måndags så låg det litelite snö på marken. Mysigt. Och varje kväll tänder jag ljus i hela lägenheten så att vi till o med får öppna fönsterna för att det blir för varmt. Det är ju inte bara de två adventsljusen.. jag är rätt så bra på att köpa ljus. Men det är mysigt :) Denna veckan har vi även hunnit med två glöggkvällar hemma hos oss. I tisdags var familjen Röstén här och i onsdags kom min farmor och farfar hit för första gången.
Det gäller ju att förgylla varje eftermiddag då man tråkar ut sig själv tillräckligt på jobbet. Dock får jag faktiskt säga att mina kollegor har bättrat sitt beteende en aning de senaste två veckorna. Det började med att hon som klagat på mig hela tiden (hon som jag bara ville stoppa ner i maskinen och göra skivor av) plötsligt började prata med mig i normal samtalston! Vi stod och pratade i en timme om lite allt möjligt och efter det har hon varit hur snäll som helst och bara det gjorde jobbet tusen gånger lättare. Och idag hade jag till och med (håll i er) en riktigt trevlig eftermiddag. Vi stod och gjorde "julklappar" (la i laxpaket i papp-kuvert) i flera timmar och arbetet gick av sig själv. Så det blev trots allt (allt = argsinta utbrott och bölande efter mina arbetspass - var och varannan dag) ett bra slut på denna rökeri-tid. Just det! Jag har jobbat sista dagen idag och det känns så otroligt fantastiskt skönt! Jag ska aldrig mer äta frukost klockan fyra på morgonen, jag ska aldrig mer ha vit overall, hårnät och blått plastförkläde som arbetskläder. Jag ska aldrig mer sitta i det äckliga personalrummet/ kontoret och dricka cappuccino från kaffemaskinen och behöva lyssna på polska. Jag ska aldrig mer väga en endaste bricka med lax. Jag ska aldrig mer behöva bry mig om en laxskiva är från den bakre eller främre delen av fisken. Känslan är obeskrivlig.
Så ikväll ska det firas med Tobias. Vi ska ha myskväll (tända ljus), kolla på idolfinalen, dricka vin och äta gott. Dagen till ära blir det lax. Det är faktiskt sant.. (Men inga skivor!) och sen chokladpudding på det. En bra start på en härlig ledighet som jag ska njuta till fullo av. Och just i denna stund ska jag också njuta. Jag ska lägga mig i soffan, dricka honungsvatten, äta pepparkakor med ädelost och kolla på dagens avsnitt av julkalendern. Tjuvarnas jul. Det blir man aldrig för gammal för!

Älskade rökeri

Varför jag hatar mitt jobb:
- Jag har ingen att prata med. Hon som jag lärde känna lite har nu sjukskrivit sig. Kvar är de som klagar på mig (en gör det konstant!), de som ignorerar mig och resten pratar polska. Ja, jag tycker synd om mig själv.
- Där luktar jätteäckligt. Det är inte fisklukten som är det äckliga.. utan där är någon annan lukt som nästan får mig att klökas och ibland kan jag känna den i näsan till och med när jag är hemma och blir då smått illamående.
- Man står upp hela dagarna och vissa rörelser blir, när man gör dom snabbt och konstant under en timme, väldigt krävande för ryggen.
- Jag får inget liv. I veckorna är det bara jobba, duscha, äta, sova, jobba, duscha, äta, sova...
- När jag väl får ett liv, dvs. när det äntligen är helg.. då är jag som en död fisk - helt otroligt trött, med andra ord.
- Hjärnan skadas. På många sätt. Jag står och tänker: bakdel, framdel, bakdel, bakdel, bakdel.. 400 gram, 360 gram -  det saknas två skivor. Bakdel, bakdel, framdel, 256 gram, oj vad lite den vägde! Bakdel, framdel, kattmat. Hela dagarna. Och eftersom att jag i princip bara tittar på brickor med laxskivor på hela dagarna så är det också det jag ser när jag blundar. Nu är det inte lika farligt längre. Men de första veckorna var det helt sinnes. Så fort jag blundade! Även om jag satt och kollade på TV och hade tankarna på helt annat håll, så lutar sig Tobias fram för att pussa mig. Jag pussar honom och blundar. Och vad ser jag? Dessa jävla brickor med laxskivor! Helt stört.
- Jag känner mig nedvärderad av samhället. Innan klagade jag på att jag kände mig bortglömd.. när jag inte hade något jobb så ville jag känna mig behövd av samhället. Nu känner jag mig nedvärderad. Ingen är värd ett sånt skitjobb. Man är så långt fram i tekniken, gör då maskiner som klarar hela jobbet säger jag!

Varför jag älskar mitt jobb:
- Jag älskar inte mitt jobb. Det finns nog inget som skulle kunna göra den arbetsplatsen älskvärd. Den är bara sorglig, rakt igenom.
- Men, idag blev jag glad på jobbet. För Elof kom, alltså min typ "chef" från bemanningsföretaget. Han är och hälsar på ibland. Och idag kom han fram till oss när vi stod och jobbade och sa: "Tjejer, jag har en tråkig nyhet till er... tyvärr är det så att ert skift inte kommer att behöva så mycket personal som vi hade trott i mitten av december. Därför så kommer ni att få sluta här den 9 december, istället för den 16e. Alltså en vecka tidigare". Och tjejen som stod mitt i mot mig sa, med en väldigt uppgiven min: "Åh, okej. Vad tråkigt.." Elof tittade på mig som om han ville ha någon respons och jag hade väldigt svårt för att fejka någon uppgivenhet. Men jag gjorde mitt bästa och sa något i stil med: "Mm, tråkigt". Men egentligen, ville jag bara skrika av lycka! Men jag kände att det inte riktigt passade sig. Jag gjorde det nu när jag kom hem istället. Waaaaaaaaa, vad glad jag blev!!
- Jobbet är också bra för att jag hädanefter kommer att uppskatta livet mycket mer. Jag kommer att studsa runt som på moln när jag sen ska börja på Lövet!

Och nu är det helg, och den ska bli megamysig. Ikväll ska jag och mamma mysa framför TV:n tillsammans med idol och god mat. Och imorgon ska jag gå en sväng på stan - förhoppningsvis fika med Elin, innan hon åker till snön, och efter det blir det myskväll med lillasyster och kusinerna. Åh, så bra livet är just nu i alla fall.
Jag längtar till detta jobbet har övergått helt till massa pengar på kontot. Jag längtar till jag ska göra av med dom på en resa. Jag är jätteres-sugen!! Jag vill ut i världen, inte sitta här i Kristianstad och uggla och jobba skift på ett rökeri 40 minuter bort.
Usch nej. 2012 ska bjuda på massor av äventyr. Det ska jag se till!


PS. Jag vill också nämna (trots att detta inlägget redan är en uppsats) att Tobias ska ha all cred för att han står ut med mig, dessa miserabla veckor i mitt liv. Han får trösta mig var och varannan dag, när jag kommer hem från jobbet och är helt slut och knäckt av alla dumma kommentarer jag får. Han får massera min rygg på kvällarna, för att jag ens ska kunna resa mig dagen efter. Han får ta hand om lägenheten - tvätta, diska osv. Han får stå ut med mitt yrande på nätterna då jag med ett ryck väcker honom.. I natt till exempel, så slängde jag mig över honom för att det var en mus som sprang under min nacke. Det var verkligen jätteverkligt.. och sen fick han skaka mina kuddar för att jag skulle våga lägga mig ner igen.

Pappa 50 år!

Oj, vilken kass uppdatering det har varit här den senaste tiden!
Jag har verkligen inte haft tid. Det har för det första varit mycket jobb (skjut mig!) och förra veckan var det mycket att fixa med inför pappas 50årsdag! Och den dagen blev perfekt :)
På dagen var vi på Robert Gustafssons jubileums-show på Amiralen i Malmö. Det var helt sjukt bra, jag skrattade så jag grät ibland! Alla hans gamla karaktärer genom åren fanns med och jag blir så imponerad över hur han kan hålla isär alla dessa och deras dialekter.
Efter showen åkte vi hem till huset igen och då fick pappa byta om och man märkte att han blev allt mer nervös och nyfiken. Sedan skjutsade mamma oss till bowlinghallen och vi berättade då att vi skulle dit och bowla och äta. När vi kommer in ska vi bli visade till ett bord.. men det finns inte plats ute i den större lokalen så de har öppnat konferansrummet under kvällen och där skulle vi få sitta. När vi går in genom dörrarna så står ALLA där inne och börjar sjunga "Ja må han leva". Pappa blev jätterörd såklart och hela kvällen var han så himla glad och han hade aldrig långt till tårar. Flera höll tal, bland annat jag och Felicia och så sjöng vi sångerna i texthäftet som jag och Felicia gjort. Vi hade också fixat med gamla bilder från bla. när pappa var liten. Och det blev all-dans runt borden och fest hela kvällen som slutade på björket. Det var första gången jag kände mig ung där kan jag säga, Grönwalls spelade nämligen.. Men jag och Tobias öste inne på lilla dans-golvet och det var kul att vara ute med pappa och hans kompisar. Haha. En oförglömlig kväll på många sätt! Och det var Pappa verkligen värd <3

Pappa 

Pappa, i min ålder

Pappa och jag i vår trädgård

Felicia, Pappa och jag, när pappa fyller år

Nu har jag varit sjuk i två dagar. Har varit helt slut sen helgen.. i kombination med att jag är så jäkla trött på mitt äckliga jobb. Jag hatar lax. Men det är bara att fortsätta, "bara" tre och en halv vecka kvar nu. Och nästa helg ska jag ju faktiskt till Barcelona! Åh, vad jag längtar!! Och denna helgen kommer förhoppningsvis Frida hem. Det är inte av en rolig anledning.. men det ska bli så kul att träffa henne igen och om hon orkar så ska vi minsann gå på julskyltningen på söndag. Mysigt. Idag har jag och Tobias hängt upp vår första julstjärna, jag har köpt min första julklapp, vi har köpt julkort och nu sitter jag minsann och äter juleskum och pepparkakor. Snart får snön komma med!

xoxo

Så mycket bättre

Jag måste egentligen gå och lägga mig. Och jag ska göra det. Jag ska ju trots allt upp klockan fyra i natt. Men först måste jag bara dela med mig av en låt. Som just nu gör mig så glad. Jag har varit ledsen ett bra tag nu.. för jobb och framtid och allt möjligt. Men nu, nu börjar jag känna mig glad igen. Jag vet att allt kommer att ordna sig. Och idag när jag lämnade jobbet kände jag mig sådär sprudlande glad. Jag ville bara skutta bort till bilen. Kanske för att jag visste att hela familjen skulle komma på middag här ikväll. Och vi har verkligen haft det jättemysigt med kycklingpaj och kladdkaka. Världens bästa familj. Och imorgon har jag och Tobias varit tillsammans i ett år. Åh så bra vi är! Så varför skulle jag inte vara den lyckligaste på jorden? Jag har ju allt.
När jag körde hem från jobbet, lagom till att jag kom ut på motorvägen och fick gasa upp i 110, då sjöng Laleh i radion och jag skruvade upp på högsta volym. Med denna låten känner jag lycka.

Laleh - Ängeln i rummet (från Så mycket bättre)

xoxo

Helgens bravader

Jag och Tobias kände oss lite som de i reklamen i fredags. Vi skulle egentligen städat hela lägenheten, tvättat och allt sånt där. Men vi bara släppte allt och gjorde nästan ingenting. Sov länge och sen gjorde vi frukost. Lite spontant bakade vi jättegoda äppel&kanel-scones, i en hjärteform som jag fått av Olivia. Dock blev den lite degig i mitten, men oj vad gott det var! Sen bara satt vi och pratade jättelänge och spelade kort. Jag briljerade även med ett antal trolleritrick. Lagom till att det hann mörkna ute hade vi gjort vid oss och begav oss mot staden där jag tog tåget hem till Hässleholm och min kära far och lillasyster. Vi hade myskväll med taccos, choklad och idol! Synd var bara att jag missade Klaras och Jacobs inflyttningsfest.. Men jag kände att jag behövde ta det lugnt för att friskna till.
Lördagen blev också en fin dag. Jag och Felicia begav oss till stan för att gå en sväng i alla de affärer som Hässleholm har att erbjuda. Och en röd dag är de ännu färre kan jag meddela. Vi hade helt glömt bort att Alla Helgons dag är röd. Men lite var öppet och jag hittade vinröda strumpbyxor till kvällen samt tre par örhängen. Sen mötte vi upp pappa och han bjöd oss på fika på Lövet. Det är det nya fiket som man ska hänga på, bara så att alla vet. Innan vi åkte hem igen så köpte vi vit sprayfärg till pappas hår. De skulle på lagfest med FC och silver var temat. Mitt förslag var att pappa skulle vara silverräv. Haha. Passade perfekt då han inte rakat sig på några dagar heller. Så det nappade han på. När de begav sig till lagfest drog jag tillsammans med Frida till Ellinor på personalfest. Väldigt trevligt. Det blev pizza och väldigt mycket dans och sång. De laddade inför Arvingarna (!!) på björket (!!) (jag och Frida följde inte med dit..hon skulle upp och jobba, och jag bli frisk från denna nedrans förskylning).. så ni kan ju tänka er vilken musik som spelades mest. Även Spice Girls, Aqua och andra gamla låtar skrålade i lägenheten. Sjukt kul kväll, med mycket skratt!
Denna söndag då, är också en ingenting dag. Jag ska snart ta mig hem till Kristianstad, men innan dess har jag en het skypedate med Patricia! På schemat ikväll står endast matlagning och en dusch. Ska försöka somna vid sju-tiden, för imorgon ska jag upp klockan fyra på morgonen och sedan jobba 8,5 timmar. Jag vet inte hur det ska gå till.

Bakning :)

Mums!

Och äntligen har vår hylla i köket kommit upp :)

Personalfest

Fridolin

Love Lövet!

Laxarnas dårhus

Det finns inget värre jobb än att jobba på en industri. Och det finns ingen värre industri att jobba på än Hörviks rökeri.
När jag kom dit verkade inte ens min kontaktperson på rökeriet, en av cheferna, ens bry sig om att jag kom. Jag fick hjälp av någon annan med overall och sedan ett hårnät som jag för övrigt blev jättefin i. Sedan blev jag nervisad till själva industrin och där mötte Ulf, min kontaktperson, mig. Han hälsade inte på mig utan sa bara något i stil med "du kan följa med här". Han visade mig lite halvhjärtat det slitna personalrummet och var jag kunde ställa min matlåda. Sedan kallade han på en 50-årig tant som knappt kunde någon svenska. Hon tog mig till min plats. "Här du stå hela kvällen, måste veta rumpa och huvud på laxen, ja? Här du se mörka fläckar - rumpa! Annars huvud. Denna är lite mörk, också huvud. Du kan göra själv?" Jag: "Eeh, ja okej. Så alla med mörka fläckar är delar från rumpan, och annars är de från huvudet?" Tanten: "Nej, denna huvud, denna rumpa. Inga regler, du bara se. Lite svårt i början, sen du kan lära dig." Jag: "Ja, okej.. jag ska göra mitt bästa.." (Men sanningen var att jag redan där tappat intresset för att ens göra rätt. Vem fan bryr sig, lax som lax, lixom).
Vid det här laget kollade alla lite under lugg på mig, men ingen sa något.. något i stil med hej hade ju passat tillexempel. Men nej, alla bara glodde. Och alla utom jag och två till var utländska och pratade liksom tanten helst inte svenska. När man står vid sina stationer är det ganska svårt att prata med varandra ändå, så där stod jag mest i mina egna tankar och la upp skivorna (jättefint) på silverfat. Eller ja, egna tankar och egna tankar.. Jag tänkte mest på lax, för att göra rätt. Huvud, huvud, huvud... rumpa, rumpa, huvud, rumpa, huvud, huvud, huvud.. rumpa. Det var rätt skönt att få stå tyst och tiden tickade ändå på rätt bra. Det monotona arbetet var inte heller så jobbigt, förutom att jag inte hade den blekaste om jag gjorde rätt eller inte. Men min rygg började värka ganska snabbt. Trots bra skor och regelbunda stretchövningar (på min sjukgymnasts begäran..) så kändes det som om någon högg mig med knivar i ryggen.. Redan efter en timme in i passets nio så tänkte jag "det här är inte värt pengarna..".

Klockan fem fick vi en paus på en kvart och vid åtta fick vi den andra på en halvtimme. Rasterna var nästan värst, förutom att jag då fick chans att sitta ner och vila ryggen. Jag tänkte att jag på rasterna skulle få chans att kanske prata lite med de andra. De flesta var ändå i ungefär min ålder. Men nej. Alla utom jag och fyra till var ute och rökte hela rasterna. Då menar jag heeelahela, så de hade till och med maten med sig ut. Så kvar i det sketna personalrummet satt jag och fyra tanter som pratade typ arabiska. Det fanns ju inte en chans att få kontakt med någon. Så jag kände mig ganska ensam. Ingen verkade bry sig om att jag var där. När någon väl pratade med mig så var det ganska snäsigt. Precis som att det var mitt fel att de jobbar på det jävla rökeriet.
Och de måste blivit smått galna av att sitta där dag ut och dag in på obestämd tid.. Rätt som det var när vi stod ute på våra stationer så började tanten bredvid mig helt plötsligt sjunga om vad hennes laxbrickor vägde. "Treeehuuundraååååttioootree, liiiite för liiiite, kaaanske läääägaa på meeeraaa skiiiiva. Såååådääär". Hur högt som helst och hur länge som helst. Då tänkte jag bara.. "HUR kunde JAG hamna HÄR....!?".

Och tydligen (och vääldigt typiskt nog) så var min plats även hämta-fisk-platsen. Hämta-fisk-i-den-iskalla-frysen-med-världens-segaste-truckfan-platsen. Det värsta var efter vår halvtimmesrast när jag står och ska klä på mig nytt förkläde, handskar osv, så ropar en av tjejerna: "Emmaa, häämta fiiisk!". "Jadå, det fixar jag". Fem sekunder senare ropar en annan tjej: "Emma, bråttom med fiisken. Skynda!". "Jadåå!" (för faan!). Efter mycket slit med de tunga dörrarna och den sega trucken kommer jag in i frysen och så har jag såklart hämtat fel truck.. Så det var bara att gå ut, stänga alla dörrarna igen och hämta en ny truck. Trucken vill inte sammarbeta men efter mycket slit och ett antal svordomar senare är jag ute med fiskbacken. Då visar det sig att ingen av stationerna behövde fisk helt plötsligt. Nahe! Jag frågade om jag kunde ställa backen där ute så länge så att jag slapp att dra in den till frysen igen. "Nej, då tinar den". Jaja, visst, visst! (För all jävla del!!) Så jag drar då in den i frysen igen. Sen hinner jag inte mycket mer än ut på min plats igen förrän de ropar. "Emma, Emma, du hämta fisk!" Då trodde jag att jag skulle dö lite. Och så passade jag på att gråta en liten skvätt i frysen..
Så redan efter en dag är jag ganska så osäker på om jag kommer att härda ut dessa sex veckor som återstår. Och säg inte att jag ska kämpa och tänka på pengarna. Det är skitsnack och hjälper inte ett dugg. Men det finns fortfarande lite hopp. Jag har inte fått träffa alla som jobbar där ännu. Där kanske är någon som är som jag. Normal, vantrivs - men ändå känner för att vara trevlig. Om jag inte behöver känna mig så ensam och kan få trivas med iallafall en av arbetskamraterna.. så kanske jag kan härda ut både ryggsmärta och all galenskap på det där rökeridårhuset.

Och så här najs ser man ut när man jobbar.
(Personerna på bilden har ingenting med texten att göra)

Inte mycket mer än så

Jaha, nu sitter jag här. Det är onsdag och jag har ännu inte varit på rökeriet. Jag har nämligen varit sjuk.. Ingen feber, men tillräckligt för att vara tvungen att stanna hemma. Lite komiskt, med tanke på mitt förra inlägg. Det är barnen på dagis som har smittat mig. Där finns det alltid sjukdomar att hämta och särskilt för mig som är ny och inte är det minsta immun. Hur som så har mina dagar varit mysiga. Jag tycker om att vara lite lagom sjuk ibland. När man kan ligga under duntäcket i soffan, kolla på film och dricka honungsvatten. Sen kommer pappa hem från jobbet och har köpt glass och choklad, då gör det inte så mycket att näsan rinner och huvudet värker..
Men imorgon blir det andra bullar. Det blir första och enda jobb-dagen för denna veckan. Innan jobbet ska morfar och moster komma hit. Då ska jag bjuda på scones. Kanske får jag Tobias att städa innan dess också, så att här ser någorlunda okej ut.
Nu är jag ensam hemma, Tobias jobbar fram till halv tio ikväll. Så jag ska väl ta mig upp ur soffan, göra mig lite kvällsmat och sedan lägga mig i soffan igen..

Bävande söndag

Nu har jag blivit sjuk. Snörvlar och hostar. Jag hoppas nästan att jag har feber imorgon så att jag slipper åka till rökeriet. Men det vågar jag inte säga högt.
Idag har jag i alla fall haft en bra dag. Frukost med Tobias och sen har jag fikat med Felicia och Pappa. Felicia gjorde trolleri-trick för oss med kortlek och jag blir alltid nyfiken på hur det går till. Hon vägrar såklart berätta. Men jag ska in på youtube senare och hitta hemligheterna. Jag hade ju aldrig kunnat vara kompis med Joe Labero.
Det känns som att detta är den sista dagen i frihet. Sen omsluter sig all lax och tar ifrån mig alla roligheter. Sjukt, jag vet. Och nu får alla som går i skolan höstlov. Imorgon ska Felicia med mormor och kusinerna på bio. Åh, vad jag önskar att jag också hade kunnat få ha ett helt vanligt höstlov framför mig. Jag kan nästan sträcka mig så långt som att säga att jag önskar att jag hade gått i skolan igen. Då hade jag haft alla vänner omkring mig. Jag hade inte behövt bry mig om att tjäna pengar för att kunna leva.
Jag inser nu hur bra jag har haft det. Jag har det fortfarande bra men ibland önskar jag att jag var liten igen.
Då fanns inga problem.

Sex laxar i en laxask

Jag har fått ett jobb!! Är numera anställd av bemanningsföretaget Wikan och ska från och med måndag och fram till den 16 december jobba på ett laxrökeri. Glammigt värre. Tobias tyckte det var jätteroligt. "Tänk vad många lax du kommer dra in!" "Du kommer ju att kunna rööka laxen så bra som du kommer att tjäna!"... Jättekul.
Men det där med att jag kommer tjäna mycket pengar, det har han rätt i. Rätt så glad är jag. Trots att jag kommer se rolig ut i vit rock, vita byxor, som säkert kommer vara jättemycket för stora. Och sen får man ju inte glömma den vackra mössan där absolut allt hår ska in. Åh, vad jag längtar. Och schemat sen. Härliga 9-timmars pass med monotona arbetsuppgifter som att väga tallrikar med lax. Varannan vecka jobbar jag 14.00-23.30 och varannan 05.30-13.00. Tänk när jag ska upp mitt i natten, äta min gröt, ut i mörkret och skrapa rutorna för att sen bege mig mot dagens trevligheter. Och tänk vad mysigt när jag kommer hem. En aura av fisk som omsluter mig, säkert även efter att jag duschat. Härligt. Jag tror att jag har hittat mitt kall.
Jag känner att den här positiva inställningen kommer att lämna mig lagom till att jag sätter foten över tröskeln på den där fabriken. Men jag ska stå ut, jag ska kämpa. Jag ska tänka på pengarna och vad jag ska göra för dem sen. Sen håller jag alla tummar för att jag får lite trevliga människor med i  mitt lag. Det är ju faktiskt dom som gör jobbet. Antingen till ett helvete och då ska jag be om att få lyssna på musik, så jag kan drömma mig bort om dagarna. Eller så är de jättetrevliga. Då kan vi stå och umgås om dagarna och då kommer förhoppningsvis jobbet att gå av sig självt.
Jag kan hoppas i alla fall. Jag behöver ju inte måla fan på väggen riktigt än..

Kvällsinlägg

Tobias jobbar kväll och jag har ärenden i Hässleholm tidigt imorgon bitti.
Därför är jag hos mamma ikväll och vi har ätit kvällsmat hela familjen. Mysigt.
Till kvällsfika blev det choklad- och bananmuffins som jag slängde i hop i eftermiddags. Utan elvisp blev det sådär. Hur som så har jag tagit hem några extra som jag ska gå upp med till mormor och morfar imorgon. Mysigt att de bor så nära oss nu. Innan jag lämnade lägenheten hann jag även med att fota alla rum. Nu har vi faktiskt fått fint nästan överallt. Struntade i hallen, för där är det än så länge bara målat. Det ska upp krokar, hyllor och speglar med.

Nu väntar en kvällsrunda med vovsing. Sen ska jag minsann krypa under täcket!

Finemang

Jag har haft världens mysigaste helg.
I lördags tog jag och Tobias tag i våra liv och gjorde i ordning i lägenheten, så gott vi kunde. Sen satte jag igång med att baka eftersom att mamma och Tomas skulle komma på besök. Jag ville använda serveringsfatet med tre våningar som jag fick av Tomas, Erik och Carl i studentpresent så därför bakade jag även tre sorters kakor. Det blev äppel-och kanelmuffins, tigerkaka och chokladbollar. Allt bakades utan måttsatser (eftersom att jag och Tobias har lyckats köpa allt utom det mest nödvändiga såsom måttsatser, durkslag, sax, skärbräda..osv.) Rätt så stolt.
På kvällen blev det mys med lillasyster här i lägenheten. Vi åt pizza, massor av godis och hade det fint framför TV:n. Vi var uppe alldeles för länge.. Vi började kolla igenom gamla bilder, filmer och ljudinspelningar som vi gjort för jätte längesen. Det bjöd på många skratt vill jag lova!
Söndagen blev hyfsat ovettig, förutom att jag fick samtal från Lövet och jag ska få komma dit imorgon och träffa cheferna och på lördag ska jag jobba där, då det är en hektisk långlördag. Snopet, men spännande. 

  Och så vill jag passa på att visa
mina nya fina skor som jag har
införskaffat. Båda från skopunkten
och jag är mer än nöjd!

Förresten. Jag ska ta ett snack med Olivia om hennes "bloggande". Här tror man att man 

gör reklam för något vettigt..   

 

Uppdateringuppdatering!

Sådär ja, då har jag hittat min kamera igen, så nu kanske det kan bli någon ordning på den här bloggen.
Jag har ju haft jättemycket att berätta, fast velat dela med mig av bilder med och då har jag helt enkelt bara skjutit upp det. Så nu får väl detta inlägg bli någon slags trevlig sammanfattning  av den senaste tiden av mitt spännande liv.
Jag har börjat komma in i vikarierandet på riktigt. Fast fortfarande har det varit en otrolig spridning på ställena, så det har varit totalt omöjligt att lära sig namnen på barnen. Men de verkar gilla mig ändå. Särskilt på Grönängskolan. Var i en tredje-klass där förra veckan och höll i lektioner både i matte och i svenska. Och så fick de rita lite med, för att jag vet att de skulle gilla det och vips så blev jag en väldigt snäll vikarie. Det finns nio tjejer i klassen, och under dagen fick jag totalt elva teckningar av dem. Så söta. Killarna ritade krig.
Appråpå jubb. Så har jag nytt på G. Jag var på intervju idag på ett bemanningsföretag. Kanske finns det ett jobb till mig på Culinar. Packa kryddor hela dagarna. Monotont men trevlig lön. Sen finns det god chans till Lövet efter jul, tillsammans med Malin och Frida! Så kul om det blir så!

Och nu börjar vi komma i ordning i lägenheten. Det blir så fint. Mormor och mamma har varit och hjälpt mig. Vi skrubbade i köket efter grisen som bott här innan. Räligt. Men nu är det fint och mormor och har sytt gardiner till mig av tyg som vi köpt på Ikea. Bilder bjuder jag på en annan dag. Även om vi börjar komma i ordning är här fortfarande ganska rörigt. Jag har på något vänster lyckats flytta utan flyttlådor. Så nu är här påsar påsar påsar och jag har inte koll på någonting. Jättepraktiskt på morgnarna.

Nu ska jag fortsätta kvällens idolmys med Tobias. Och det bjuds minsann på chokladpudding ikväll igen.

För gullig tjej på Grönängskolan

Fika med mamma och mormor innan kneg

Första frukosten i lägenheten

Fredagsmys med vin och idol

Ps. Titta in på denna spännande bloggen. (Av namnet att döma har hon uppenbarligen inspirerats av mig..) Där kan ni läsa om hennes spännande liv, om balsam-metoden och hennes fynd på Ö&B. Ge den en chans och klicka här!

Adjö!