Älskade rökeri

Varför jag hatar mitt jobb:
- Jag har ingen att prata med. Hon som jag lärde känna lite har nu sjukskrivit sig. Kvar är de som klagar på mig (en gör det konstant!), de som ignorerar mig och resten pratar polska. Ja, jag tycker synd om mig själv.
- Där luktar jätteäckligt. Det är inte fisklukten som är det äckliga.. utan där är någon annan lukt som nästan får mig att klökas och ibland kan jag känna den i näsan till och med när jag är hemma och blir då smått illamående.
- Man står upp hela dagarna och vissa rörelser blir, när man gör dom snabbt och konstant under en timme, väldigt krävande för ryggen.
- Jag får inget liv. I veckorna är det bara jobba, duscha, äta, sova, jobba, duscha, äta, sova...
- När jag väl får ett liv, dvs. när det äntligen är helg.. då är jag som en död fisk - helt otroligt trött, med andra ord.
- Hjärnan skadas. På många sätt. Jag står och tänker: bakdel, framdel, bakdel, bakdel, bakdel.. 400 gram, 360 gram -  det saknas två skivor. Bakdel, bakdel, framdel, 256 gram, oj vad lite den vägde! Bakdel, framdel, kattmat. Hela dagarna. Och eftersom att jag i princip bara tittar på brickor med laxskivor på hela dagarna så är det också det jag ser när jag blundar. Nu är det inte lika farligt längre. Men de första veckorna var det helt sinnes. Så fort jag blundade! Även om jag satt och kollade på TV och hade tankarna på helt annat håll, så lutar sig Tobias fram för att pussa mig. Jag pussar honom och blundar. Och vad ser jag? Dessa jävla brickor med laxskivor! Helt stört.
- Jag känner mig nedvärderad av samhället. Innan klagade jag på att jag kände mig bortglömd.. när jag inte hade något jobb så ville jag känna mig behövd av samhället. Nu känner jag mig nedvärderad. Ingen är värd ett sånt skitjobb. Man är så långt fram i tekniken, gör då maskiner som klarar hela jobbet säger jag!

Varför jag älskar mitt jobb:
- Jag älskar inte mitt jobb. Det finns nog inget som skulle kunna göra den arbetsplatsen älskvärd. Den är bara sorglig, rakt igenom.
- Men, idag blev jag glad på jobbet. För Elof kom, alltså min typ "chef" från bemanningsföretaget. Han är och hälsar på ibland. Och idag kom han fram till oss när vi stod och jobbade och sa: "Tjejer, jag har en tråkig nyhet till er... tyvärr är det så att ert skift inte kommer att behöva så mycket personal som vi hade trott i mitten av december. Därför så kommer ni att få sluta här den 9 december, istället för den 16e. Alltså en vecka tidigare". Och tjejen som stod mitt i mot mig sa, med en väldigt uppgiven min: "Åh, okej. Vad tråkigt.." Elof tittade på mig som om han ville ha någon respons och jag hade väldigt svårt för att fejka någon uppgivenhet. Men jag gjorde mitt bästa och sa något i stil med: "Mm, tråkigt". Men egentligen, ville jag bara skrika av lycka! Men jag kände att det inte riktigt passade sig. Jag gjorde det nu när jag kom hem istället. Waaaaaaaaa, vad glad jag blev!!
- Jobbet är också bra för att jag hädanefter kommer att uppskatta livet mycket mer. Jag kommer att studsa runt som på moln när jag sen ska börja på Lövet!

Och nu är det helg, och den ska bli megamysig. Ikväll ska jag och mamma mysa framför TV:n tillsammans med idol och god mat. Och imorgon ska jag gå en sväng på stan - förhoppningsvis fika med Elin, innan hon åker till snön, och efter det blir det myskväll med lillasyster och kusinerna. Åh, så bra livet är just nu i alla fall.
Jag längtar till detta jobbet har övergått helt till massa pengar på kontot. Jag längtar till jag ska göra av med dom på en resa. Jag är jätteres-sugen!! Jag vill ut i världen, inte sitta här i Kristianstad och uggla och jobba skift på ett rökeri 40 minuter bort.
Usch nej. 2012 ska bjuda på massor av äventyr. Det ska jag se till!


PS. Jag vill också nämna (trots att detta inlägget redan är en uppsats) att Tobias ska ha all cred för att han står ut med mig, dessa miserabla veckor i mitt liv. Han får trösta mig var och varannan dag, när jag kommer hem från jobbet och är helt slut och knäckt av alla dumma kommentarer jag får. Han får massera min rygg på kvällarna, för att jag ens ska kunna resa mig dagen efter. Han får ta hand om lägenheten - tvätta, diska osv. Han får stå ut med mitt yrande på nätterna då jag med ett ryck väcker honom.. I natt till exempel, så slängde jag mig över honom för att det var en mus som sprang under min nacke. Det var verkligen jätteverkligt.. och sen fick han skaka mina kuddar för att jag skulle våga lägga mig ner igen.