Sentimental.

Jag går runt med en oro i kroppen. Oro som jag också hade dagarna innan jag lämnade Sverige. Men då var jag orolig för att inte Florens och livet här skulle leva upp till mina förväntningar - men så visade det sig att det som väntade var 1000 gånger bättre, något jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Och då åkte jag med vetskapen om att jag skulle komma hem till mitt liv i Sverige igen.
Men på lördag, om tre dagar, lämnar jag livet här i Florens med vetskapen om att jag aldrig kommer att kunna återvända hit till samma liv igen. Jag kan alltid komma tillbaka till Florens, jag kan alltid åka och hälsa på tjejerna.. men vi sex kommer aldrig mer bo tillsammans här på tredje våningen på Via Vinegia 1 i Florens. Vi kommer aldrig mer ha våra familjemiddagar på kvällarna, prata om dagen och om våra ups and downs. Aldrig mer ska jag komma in genom dörren till en varm lägenhet fylld med glädje och kärlek från dessa underbara tjejer. Jag kan inte förstå att det är sant.

Igår kväll hade vi vår sista middag tillsammans här runt bordet i lägenheten. Ikväll ska vi ut och äta på restaurang eftersom det är vår sista kväll alla tillsammans här i Florens. På torsdagkväll lämnar Ryley, på fredag åker Frederique och resten av oss åker hem på lördag; jag först.

Anledningen till att jag blev så här sentimental är för att jag precis kom hem från min danslektion. Min sista danslektion. Och jag insåg inte det riktigt förrän min lärare började säga hej då till mig. Han har verkligen varit en fantastisk lärare, som varit så himla glad och energisk under varje lektion, varit förstående med min nacke och sen ger oss alla högsta betyg (hehe). Jag kommer verkligen att sakna honom.
Så nu har jag alltså haft mitt första hej då, och det fick mig att inse att det här verkligen händer på riktigt. Tiden här i Italien är snart slut. Men så är det väl också det som gör att den här tiden kommer att bli så speciell för mig, att jag vet att jag aldrig mer kommer att kunna få tillbaka den. Det är bara jag som har den här upplevelsen, den är min och den kommer att stanna med mig för alltid.