U U U U - argh!

Vissa dagar är bara sådana dagar då det inte går att skriva uppsatser.
Jag skulle säga att de flesta dagarna är det, men ibland är det totalt omöjligt - det går inte att skriva några beskrivningar och att bilda en enkel mening gör att det kryper i kroppen på mig. En sådan dag är det idag, och jag sitter med Hovdala - uppsats och vill bara slänga ut datorn ur närmsta fönster. Dessutom, så har knappen U nästintill slutat att fungera, jag får ta i för kung och fosterland för att något ska hända.

Men så är det torsdag imorgon, och när jag väl har tagit mig igenom dagens lektioner (6 timmar med foto - med en idiotlärare och italienska - med prov) så har jag äntligen en härlig helg att se i fram emot (förutom då några timmars pluggande på fredag och söndag.. som jag helst inte vill tänka på nu..).

Imorgon kväll ska vi på konsert här i Florens, och det är inte vilken konsert som helst. Iggy Pop kommer. Det kommer bli asballt! 

Och till helgen är en heldags-utflykt bokad, då vi ska besöka en italiensk by och rida på hästar vid vingårdarna. Ska bli så mysigt och fräckt (FRÄCKT Mamma!!).

Nu måste jag verkligen ta tag i min italienska till provet imorgon. Helst av allt skulle jag bara vilja sova. Skulle behöva minst ett dygns sömn till min allt för långa foto-lektion imorgon. 

Buonanotte miei amici! 

Wait

Jag sitter och pluggar. Och om jag ska vara ärlig känns det just nu väldigt meningslöst. Jag kommer ingenvart  alls. Vår uppgift är att beskriva en plats, som man själv besöker ofta, med en historia, och verkligen måla upp platsen för läsaren genom att använda alla sinnen och figurativt språk. 3-4 datorskrivna sidor. Dra mig baklänges! 

Jag ska skriva om Hovdala slott. Anledningen till det är främst för att jag vill skriva om skog och landskap - eftersom att det är det jag saknar som mest nu. Kunna gå ut i skogen och andas riktigt frisk luft. Vara omgiven av träd. Jag vet inte varför jag saknar det så mycket. Men att bo inne i stad som är full av byggnader - och inte ett endaste träd, gör mig trött i huvudet i mellan åt. 

Jag försöker lyssna på inspirerande musik till, vad som känns som världens största projekt just nu. Laleh och "Vårens första dag" är en bra sådan. Men just nu ger den mig alldeles för fina minnen med Tobias och från vår lilla resa vi gjorde i Sverige i somras. Jag fixar inte det nu, inte ikväll - första kvällen då vi inte kommer kunna höras av sedan jag kom hit.
Så just nu har jag fastnat för "Wait" med M83. Jag skulle kunna lyssna på den nästan jämt. Den är så vacker. 

Mer besök från Skåne!

Veckan som gått har gått både upp och ner.
Det var väldigt tungt efter att Tobias hade åkt. Jag har bara känt mig helt tom och för att göra allt ännu eländigare så åkte jag på världens förkylning. Jag såg skoldagarna som någonting jag bara skulle ta mig igenom och längtade bara till kvällarna då jag kunde ligga i sängen och skypea, eller äta choklad och titta på Vänner. Men sen blev det äntligen helg! Och jag kände mig även lite piggare.

På fredagen tog jag en välförtjänt sovmorgon och sen var jag tillsammans med Nathalie, Delphine och Frederique på matmarknaden San Lorenzo. Där kan man hitta nästan all mat man kan tänka sig, och det är betydligt billigare än i mataffärerna. Jag köpte en hel del grönsaker och passade även på att handla brie och lite andra grejor jag behövde inför lördagskvällen, då det var min tur att laga mat. (Vi turas om här och lagar mat en kväll var i veckan. Den sjunde kvällen hjälps vi åt, går ut och äter eller beställer hem mat).
På marknaden fanns också ett helt hav av torkade frukter och bär i lösvikt som man kunde plocka på sig. Det var svårt att motstå att testa lite av varje, så för mig slutade det med frukt för 80 spänn. Men det var det värt!
Dock var där två avdelningar som jag inte njöt lika mycket av.. Avdelning 1, där de sålde kött. Det var helt otroligt vad äckligt där luktade med allt rått kött. Där låg hela grishuvuden i kyldiskarna och var man sugen kunde man köpa sig en kohjärna, komage eller varför inte lite kotunga? Uuuh, vad räligt. Men jag var bara tvungen att ta en bild.
Avdelning 2, där de sålde fisk. Där luktade precis som på Hörviks rökeri och framkallade bara massa mindre roliga minnen.. Tänk att för ett år sen, hade jag ingen aning om att jag hade allt det där superroliga att vänta mig!...
Resten av fredagen spenderade jag med Louise och Hannah, som är ute och tågluffar i Europa och bestämde sig för att komma och hälsa på hos mig i Florens. Vi har haft det jätteroligt. Som tur var, var de inte så intresserade att gå på museum.. då hade inte jag varit rätt person att hänga med!
Vi hade bara mysigt istället. På fredagen åt vi varsin sallad på min favorithörna där studenterna får rabatt och på kvällen visade jag dem Piazzale Michelangelo, berget med den fantastiska utsikten över staden. Och kvällen avslutades sedan med varsin drink.

På lördagen gick vi till en park på andra sidan Arnon. Äntligen fick jag sitta ner i lite gräs - som jag har längtat! Dock är det inget mjukt och knallgrönt gräs som hemma, istället är det sticksigt och torrt - men man får väl vara nöjd med det som finns! Där satt vi och njöt av kaffe, choklad och lite av mina torkade frukter och bara pratade hur länge som helst - mysigt.
När vi sedan skulle gå hem kände vi oss väldigt felplacerade då vi blev totalt uttittade av flera sällskap som gick förbi. En gammal dam gick till och med fram till oss och pratade väldigt upprört på italienska om våra shorts. Ja, här är det inte okej att ha shorts tjejer! Särskilt inte på andra sidan Arnon där det inte finns så många turister. Alla italienska tjejer går redan nu med långbyxor, trots den olidliga värmen som varit stundtals. Har man shorts eller kjol på sig slutar den vid knäna, helst under. Och vi gick då där med våra - för oss normalkorta, shorts och skämdes nästan för att vi visade så mycket av våra lår. Men vi är ju varken några riktiga italienare, eller bor på den sidan av Arnon.. såatte.
På kvällen lagade jag mat till alla tjejerna. Det blev varma mackor med brie, valnötter och honung. Något som jag och Tobias fick till förrätt på en restaurang förra helgen och det var såå gott - likaså nu!
Kvällen blev lugn och vi satt bara och snackade allihopa. Inget party och ingen utgång - första helgen sedan jag kom hit!
Kvällen avslutades med att Delphine, Frederique och jag fick städryck och började tömma vår räliga kyl på gamla grejor och gick sedan ut med soporna klockan halv två på natten!

Söndagen började bäst. Jag och Tobias skypeade i hela två timmar tillsammans och det var så mysigt. Men också så jobbigt då det nu är hela två veckor till han får tillgång till skype nästa gång. Vet inte riktigt hur jag ska klara det när jag inte heller kan skriva med honom på whatsapp på kvällarna. Vi har gjort en online-countdown som hela tiden tickar i sekunder och räknar ner till när vi ses igen. Tobias ska komma och möta mig på Kastrups flygplats när jag kommer hem. Idag är det 81 dagar kvar. (För alla er som blir oroliga för att jag ska längta bort tiden, vill jag säga att det gör jag inte. Jag håller bara räkningen på dagarna! Men jag kan inte heller säga att jag inte längtar. Den stunden kommer bli magisk!).
Resten av söndagen blev lugn. Jag mötte upp Louise och Hannah och vi satte oss och tog varsin kaffe + nutellapizza på ett ställe. Sedan ägnade jag en stund åt mina läxor då jag äntligen skrev klart min "beskrivning av en färg för en blind person" - helt klar! Och idag på lektionen sa min lärare att hon verkligen gillade den, så det känns kul.
På kvällen åt vi tillsammans här i lägenheten och kollade "Intouchables". Andra gången jag såg den, men fortfarande lika bra. Den har så fantastisk humor.

Jag tackar Louise och Hannah för en supermysig och rolig helg! 

Världens bästa helg

Sådär ja, då tar jag äntligen mig i kragen för att skriva om min och Tobias helg förra veckan.
Vill bara börja med att säga att den kunde verkligen inte blivit bättre, och det gjorde så fruktansvärt ont att säga hejdå på måndagen. Att veta att vi inte ska ses förrän i mitten av december. Usch. 

Men lika jobbigt som det var att säga hejdå, lika underbart var det när vi först träffades!
Jag satt och hoppade otåligt på stolen under italienska lektionen och gav inte mycket tanke till provet vi hade. Satt bara och kollade klockan, för att räkna ner minutrarna, för att sedan springa ner för alla trappor och ut på Piazza Strozzi där han stod och väntade på mig. Åh, så glad jag var att se honom! 

Vi gick för att hitta vårt hotell, som ägdes av en liten  och trevlig italiensk tant som inte pratade ett ord engelska. Men det gick faktiskt riktigt bra att kommunicera med den italienskan jag kunde, vilket kändes väldigt kul! Hotellrummet var hemtrevligt, med gula väggar, massa mörka möbler och väggarna täckta av tavlor. Väldigt udda hotell över lag, men det var hur bra som helst för oss.
Sedan var jag och Tobias och handlade i mataffären för att sedan laga mat (mammas goda kycklingrullar) till alla här hemma och Appollonia som också var på besök. Maten blev mycket uppskattad såklart och det blev en mycket rolig kväll! Men när de andra sen drog ut, så gick jag och Tobias tillbaka till hotellet. 

På fredagen visade jag Tobias den fantastiska Duomon. Vi ville gå in i katedralen också, men man var tvungen att ha både täckta axlar och knän så vi fick inte komma in. Och eftersom det var typ omöjligt att ha på sig långbyxor i den värmen så blev det inte mer än den lilla kiken in i katedralen och sen bestämde vi oss för att gå och fika istället. Vi gick till ett fik som ligger nära där jag har foto och dans, ett fik där alla studenter har rabatt och därför äter jag där varje torsdag när jag har min minilunchrast under fotolektionen. 

Och med tanke på rabatten fanns det ingen anledning att inte lyxa till det så det blev både mat och fika, med kaffe, läsk och öl, som vi sedan satt och kalasade på i flera timmar och bara pratade en massa om allt möjligt. Så mysigt.
Efter en kort visit i lägenheten gick vi sedan mot Ponte Vecchio. Det började skymma och tiden var perfekt för att ta massor av fina foton. Vi gick sedan över bron tillsammans, vilket faktiskt var första gången även jag gick över den. På själva bron finns inget sådär speciellt spännande, mer än det faktum att man faktiskt står på en väldigt känd bro. Men det var mysigt, det spelades gitarr och där fanns fullt av hänglås som par har låst fast tillsammans för att sedan slänga nycklarna i Arnon.
Vi vandrade vidare till Piazza Santo Spirito som ligger på andra sidan bron. På den sidan är det inte lika turistigt och torget var väldigt mysigt med ett stråk av uteserveringar och en utomhusbio. Vi slog oss ner på en av restaurangernas uteserveringar och var för första gången omgivna av endast italienare. Vi njöt av varsin pizza, öl och vin och delade sedan på en hemmagjord glass till efterrätt. Underbart.
På hemvägen stannade vi sedan till på Ponte Vecchio, för att njuta av gitarrspel och stunden och när vi korsade Piazza della Signoria var vi bara tvungna att stanna en stund för att lyssna på den begåvade orkestern. 

Lördagen skulle komma att bli vår otursdag. Oj, vad det mesta gick fel den dagen. Just i stunderna var vi inte så glada, men vid dagens slut kunde vi ändå konstatera att vi haft en väldigt mysig dag tillsammans. 

Hur som helst så började det på morgonen. Vi duschade, i kanske tio minuter, en kvart ungefär och när vi kommer ut upptäcker vi att vattnet har runnit utanför duschen och ut över hela badrumsgolvet. Dörren till badrummet hade vi stängt, men när vi öppnar den upptäcker vi till vår fasa att vattnet hade runnit från badrummet och ut över i stort sett hela hotellrumsgolvet. In under sängen och allt. Just i stunden var vi inte så glada. 

Dagen fortsatte sedan för ett tag mycket smärtfritt. Vi gick till Santa Croce där det ligger en vacker katedral och utanför, mitt på torget, stod en dam och sjöng opera för full hals. Vi satte oss på en uteservering en bit därifrån och åt lunch. Jag tog lasagne och Tobias tog till min fasa pasta med kanin. Ja, kanin. Jag smakade, och det var inte gott. Under lunchen satt vi och ritade lite tillsammans, blev ett väldigt fint resultat och bilden kan ni se här nedan.
Vi spatserade sedan hemåt och slog oss ner på en uteservering med cool musik precis vid min lägenhet. Tog varsin americano - som tyvärr smakade som när man råkat koka kaffe med vikt filter, och en god fruktdrink som vägde upp! Där fortsatte jag ritandet lite, och skissade av ett foto på Tobias. Han blev lite sne, men mer än så kan man inte begära när man skissar med bläckpenna.
Sen började vår oturskväll. Vi hade bestämt oss för att gå upp på berget, dricka vin och titta på solnedgången tillsammans. Vi började gå - upp, upp, upp.. men kom bara väldigt fel. Vart vi än kunde gå var vi bara omgivna av höga murar eller byggnader och trots att vi befann oss uppe på berget fanns det ingenstans där vi kunde få en endaste liten skymt av solnedgången. Inte så romantiskt som vi hade tänkt oss och just i stunden var vi inte så glada.
Efter cirka två timmars promenad gav vi upp, gick ner för berget och satte oss på Zoe, en pub med ball musik där man för 7 euro kan beställa in en drink och sedan få hur mycket plockmat man vill. När vi satt där så kom vi på att vi lovat handla alkoholen för kvällen till gänget och när vi väl tagit oss tillbaka in till stan så insåg vi att alla affärer var stängda. Vi hade alltså bara det vinet vi köpt innan på dagen 3 flaskor + det vi tagit med oss upp på berget. Och då slog det oss, att vinet som vi kånkat på i över två timmar, nu stod kvarglömt på Zoe's uteservering. Det var ju bara att pinna tillbaka dit igen, lyckligtvis stod det kvar. Och sedan blev vi tvungna att köpa två flaskor vin på en restaurang som kostade skjortan - närmare bestämt 30 euro. Men vi fick lite jordnötter på köpet och 1 euros rabatt, så det var lugnt. 

Kvällen blev kul. Med förfest i vår lägenhet, lite kortspel och sedan drog vi ut på en klubb med ball musik. Dock blev Tobias trött efter en halvtimme och då gick vi hem. Han avslöjade i efterhand att den enda anledningen till att han gått in (och betalat 200 spänn för oss två i inträde) var för att han varit så fruktansvärt kissnödig. Han betalar alltså 300 kr för vin som han sedan kissar ut för 200 kr. Ekonomisk kille. 

Söndagen blev en bakisförmiddag då vi råkade gå fel men på köpet hittade ett najs torg med världens godaste kebab (de hade pizzasallad i rullen - mums!) och såklart glass! 

Efter att ha hängt där några timmar så började vi så smått röra oss mot berget igen. Denna gången visste vi vart vi skulle gå och efter vad som kändes som tusen trappsteg nådde vi toppen och den underbara utsikten. Och solnedgången. Det var så fantastiskt fint och jag kunde knappt sluta fotografera. Två män spelade gitarr på en trapp där vi slog oss ner tillsammans med massa andra människor. Det var så mysigt och fint. Där satt vi tillsammans och tittade ut över Florens i solnedgång, njöt av musiken. Absolut den bästa stunden på helgen. Det kändes som i en film.
På väg ner från berget satte vi oss på en restaurang för att äta middag. Meat ragu med ett glas vin, och det var mycket gott. Trötta och belåtna spatserade vi sedan hem till hotellet igen. 

På måndagen kastades jag tillbaka till verkligheten. Dit ville jag inte riktigt än. Klockan halv nio lämnade jag Tobias på hotellrummet och gick till min lektion i College Writing. Men efteråt så hann jag och Tobias träffas en liten stund till. Vi åt på Mcdonalds precis vid stationen och sedan vinkade jag av honom vid bussen.
Efter världens mysigaste helg tillsammans med världens mysigaste kille, kunde det inte annat än göra ont i mig.

Men jag är så glad för att han kom hit och hälsade på mig. Nu ska han ut på sitt äventyr och jag fortsätta mitt. Det kommer bara säga svisch, och sen ses vi igen! 

Måndagsdepp..

Idag är det måndag och jag känner mig lite nere. Tobias har åkt hem idag och det var helt fruktansvärt jobbigt att säga hejdå till honom. Tre månader tills vi ses nu!
Men vi hade världens bästa helg, vilken jag ska skriva om nästa gång. Just nu är jag alldeles för trött. Jag har dessutom åkt på en förkylning och eftersom att jag inte har något nässpray så har jag fått låna någon sorts naturläkes-droppar av Nathalie att sätta under näsan - vilket bränner som in i bomben. Och det är inte så effektivt heller tyvärr.
Egentligen har jag läxa. I italienska, foto och college writing.. Men idag har jag gett mig själv en läxfri dag, för att jag tycker lite synd om mig själv. Så istället ska jag nu krypa ner i min säng och titta på Vänner och njuta av några rader av mitt Marabou-choklad!

Åh, jag saknar dig redan <3

Iron-butt!

Den andra skolveckan börjar gå mot sitt slut. Jag sitter här i lägenheten och njuter av lite ledighet, vilket jag har några timmar mitt på dagen varje skoldag.
I förmiddags hade jag jazzdans och idag var det mer teknikövningar än vanligt. Men det är jätteroligt och jag känner redan att jag utvecklas. Min lärare är i 30 års åldern och han kan knappt någon engelska. Han är väldigt energisk och brinner till fullo för dansen. Hela tiden går han och korrigerar oss medan vi dansar, vilket är väldigt bra för då kan man rätta till sina fel med detsamma. Innan han går fram brukar han fråga "Can I touch you?", och sen petar han mig i magen eller trycker till höften, eller vad som nu behöver korrigeras. Men idag.. haha... så ställde han sig bakom mig och frågade "Can I touch you?", varpå jag svarade "Hmm.. ja.." (man vet ju aldrig vad han tar sig till) och när jag står i min pose, eller vad man ska kalla det, så säger han "Your butt must be like iron - not mozzarella!! Iron, IRON!" och sen smäller han till mig på rumpan - typ tre gånger. Hårt dessutom! Hahah, alltså jag är inte den som blir upprörd över sånt här, det var mer så att jag höll på att skratta ihjäl mig. Så gissa vem som hade en iron-butt resten av lektionen!

På hemvägen korsade jag Piazza del Duomo och där var lika mycket folk som vanligt. Var man än går är man i blickfånget av en kamera, och hela tiden får man stanna för att inte hamna på japanernas foton.. Och så kommer det taxibilar, cyklister och hästar (ja, hästar) till höger och vänster. Det är med andra ord kaotiskt. Och detta torg korsar jag två gånger om dagen. 

Men jag klagar inte. Jag tycker snarare om det, då det finns så många roliga och intressanta människor att titta på. Idag kom det fram en liten italiensk tant till mig och började prata med mig om hur fina mina shorts var. "Bella, bella signorina!". Sånt gör mig så glad! 

Nu har jag precis ätit och eftersom att läxorna är gjorde så ska jag  faktiskt lyxa till det med ett par vänner-avsnitt i soffan, samtidigt som jag kalasar på ett choklad! Det ligger en "99-cents"- butik, precis vid danslokalen, där verkligen allt kostar 99-cent. Jag köpte faktiskt lite nödvändiga grejor som exempelvis bakplåtspapper och vattenbringare.. men jag var ju bara tvungen att köpa ett Bounty-choklad när det låg där mitt framför ögonen på mig. Farligt att ha den butiken så nära!

Det slog mig även att jag inte lagt upp några bilder i från vår lägenhet, så jag fotade lite igår för att ni ska få se! Vi har verkligen haft tur som sagt. 

Vår älskade soffa och vårt fina kök.
Ni skymtar även loftet, där lyx - Delphine bor!

Mitt och Nathalies rum!

Min säng och mitt nattduksbord.

Mitt skrivbord där jag kan sitta och titta
på alla er därhemma <3

Har man inget tvättställ så har man inte.

Skype med bästa familjen <3

Vado a Vada Beach.

Hej mina vänner!

Idag är det tisdag och jag kan inte förstå att det redan gått två veckor sedan jag lämnade Sverige.
Tiden går så himla fort så det gäller att njuta. Och i övermorgon kommer Tobias hit!! Jag längtar ihjäl mig!

Helgen har varit ganska lugn, med endast en utgång (hehe) i torsdags. Vi tjejförfestade i lägenheten och sedan drog vi till Lions Fountain, en bar där shottarna kostar 2 euro stycket. Men det var inte därför vi gick dit -  vi skulle faktiskt dit för att möta upp några vänner.
Kvällen bjöd på massa dans - i baren förstås och sen var vi bara tvungna att dansa vid Duomon. Det har blivit en grej, att dansa till Dada Life vid Duomon. Fråga mig inte varför.
Innan vi drog hem så var vi även en runda på Twice, en klubb som vi har hört skulle vara såå himla kul! Men den var verkligen dödstråkig.. Kanske för att det inte var lördag.. jag vet inte.. Men där var bara fullt av klängiga italienare. Inte ett dugg trevligt.

Resten av helgen var som sagt lugn och i söndags så åkte vi till den efterlängtade stranden. Vada beach i Livorno. Dock var vägen dit och hem en ren galenskap, så jag lär nog aldrig åka dit igen.
Vi lämnade lägenheten klockan sju på morgonen. I en himla fart tog vi oss till tågstationen och fick såklart springa sista biten för att hinna med tåget. Sånt där förändras inte för att man är i ett annat land.. tyvärr. Väl på tåget fick vi betala varsin extraavgift på 5 euro för att vi inte hade aning om att man tydligen skulle stämpla in biljetterna innan man hoppade på tåget.
Efter 1,5 timmes tågresa anlände vi till Livorno och vi hoppade på bussen som skulle ta oss till stranden. Denna 35gradiga resa tog ungefär 20 minuter och längtan att slänga sig  i havet växte allt större. När vi väl kommer fram till "stranden" blev vi alla besvikna. Folket låg på solstolar ute i vattnet eller i det där då som skulle kallas strand - som snarare var tång och annat skräp, och bilarna släppte ut sina avgaser bara några meter bort. Detta var inte stranden som vi hade sett på bilderna..
Vi fick då reda på av en gubbe där på stranden att den riktiga stranden, Vada beach, låg en bit bort - ca. 40 minuter med buss. Och hade vi nu åkt så långt för att komma till stranden så kunde vi lika gärna åka i 40 minuter till för att komma till ett ordentligt ställe. Så efter en lång väntan på bussen och en bussresa senare anlände vi då till den riktiga stranden. Klockan var nu tolv på dagen, och vi insåg att det hade tagit oss 5 timmar att ta oss hit.
Stranden som vi kom till var inte heller lik den vi sett på bilderna. Den var betydligt bättre än tångstranden, men fortfarande inte vad vi hade förväntat oss. Men vi bestämde oss för att stanna.
De sex timmarna som följde var hur härliga som helst. Klar blå himmel, drygt 30 grader i luften och härligt svalkande i havet. När jag inte var i vattnet, låg jag på stranden och bara njöt av musiken från min ipod, värmen och av att göra absolut ingenting. Det var otroligt skönt och välbehövligt efter skolans startvecka full med nya intryck.
Lika skön som vistelsen på stranden var, lika hemsk var hemresan. Och då tyckte vi att vi hade haft motgångar på ditvägen.. Klockan sex lämnade vi stranden och såklart hade vi missförstått tidtabellen till bussarna så det blev en hel timmes väntan innan bussen kom. Redan nu insåg vi att vi skulle missa vårat tåg, men vi visste att vi i alla fall skulle slippa köpa nya biljetter eftersom att vi hade köpt dygnsbiljetter. Bussresan tog sedan drygt en timme eftersom att det såklart skulle vara vägarbete och köer, vilket resulterade i att vi missade sista bussen som vi skulle byta till för att komma till stationen. Vi insåg att vi skulle bli tvungna att ta en taxi sista biten och började fråga runt efter Livornos taxinummer, vilket ingen av någon märklig anledning verkade kunna. Tillslut fick vi tag på det i en pizzeria där dom lyckligtvis hade en telefonkatalog och i farten köpte vi även med oss två pizzor att kalasa på på tåget.
Taxin körde oss som tur var i en rasande fart till stationen så att vi precis hann med kvart över nio-tåget - en timme senare än planerat! Och nu kunde vi äntligen pusta ut, njuta av våra pizzor och det faktum att vi äntligen var på tåget och snart skulle vara hemma.
Men än var inte kvällen slut och någon såg väl en chans att jävla med oss en sista gång.
Vi hoppar av på fel station.
I Firenze, men en station för tidigt - vilket var väldigt korkat av oss eftersom att vi skulle till slutstationen?
Precis när vi alla höll på att ge upp hoppet och lägga oss i en hög där på stationen och gråta lite, så dyker det upp på skärmen att ett nytt tåg snart ska anlända och åka till Firenze Santa Maria Novella - VÅR station!
Så vi kom hem tillslut, närmare bestämt klockan elva på kvällen. Alltså kunde vi konstatera att även hemresan tagit oss 5 hela timmar.
Det vill säga att vi la totalt 10 timmar på att resa för att kunna vara på en strand i 6 timmar.

Nu ska jag sätta mig och skriva min uppgift i College Writing - Beskriv en färg för en blind person.
Sug på den ni!

Via Vinegia - vår gata.

Ett gäng italienare, vinkar av sina gamla klasskamrater.
De berättade att de studerat här tillsammans, precis som vi och i vår ålder.
Och detta var första gången de träffades igen efter 45 år. Fint.

Jag och Rachel 

Dada Life-ing at the Duomo

Ah, Vada Beach.

Lite plugg på stranden orkade jag med.

Get your ass to Florence!

Jag är sååå glad!!
Nu har allting ordnat sig och först nu känner jag att jag verkligen kommer att trivas här på riktigt!
Det kändes så jobbigt innan när skolan inte kändes hundra, det är trots allt en väldigt stor del av min tid här.

Jag har bytt italienskagrupp, till ett snäpp lättare. Så istället för att läsa Intermediate 1 och 2, kommer jag att läsa Elementary 2 och Intermediate 1. Och jag resonerar som så att eftersom att jag känner mig efter i pratet och har så dåligt ordförråd, så vill jag hellre vara i en lite lättare grupp så att jag kan fokusera på det och samtidigt repetera grammatiken. Hade jag stannat i Intermediate 1, så hade jag bara krympt och blivit mindre och mindre på insidan. Jag vet att Emma 2011 är fruktansvärt arg på Emma 2012 just nu... Jag sviker henne bigtime.. Men samtidigt får hon skylla sig själv när hon inte har pluggat italienska på hela året. Dum i huvudet är hon..
Hur som så har detta ordnat sig till det bästa. Jag var på min första lektion idag och denna klassen är mycket mer avslappnad! Och klasskompisarna mycket mer utåtriktade och roligare. Så förutom att jag kommer sakna Apollonia (min svenska vän) så känns detta helt otroligt bra i hjärtat och magen!

Dessutom så får jag stanna i min fotoklass! Jag var på första lektionen idag, en riktigt lång en. Från 9.00 - 14.30, med en halvtimmes lunch (då jag får i princip springa till skolans cafeteria och slänga i mig en svettig pizza för att sen springa tillbaka igen..). Och testet som jag varit så orolig för, började jag inte plugga ordentligt till förrän i går kväll - typiskt mig! Men alla var tvungna att göra det.. och ja, det var supersvårt (jag  kunde inte göra några uppgifter utan hjälp på Photoshop delen).. men min lärare verkade inte bry sig om det så mycket! Han sa bara att jag var välkommen på en 2 timmars extralektion nästa vecka så att jag kommer ikapp de andra. Tjohoo! I slutet av lektionen fick vi gå ut och fota på egen hand en stund, och i Florens kan man hitta rätt så bra motiv - ja! Det svåra var att fotona skulle vara inom advertisement and commercial - vilket är inriktningen på kursen, men det gick riktigt bra. Är man riktigt kreativ så kan det bli ett väldigt brett ämne trots allt!

Nu har vi studenter helg! Och det är mer välförtjänt än någonsin, om jag får säga det själv!
Ikväll ska vi ut och äta på en restaurang där man får gratis vin till maten  - sounds perfect for us! Och sen har vi två födelsedagsfester att göra. Varav den ena hålls i VIP-delen av en klubb.. så det här ska nog bli en riktigt bra kväll.

Bacci e buonasera!

Vi på skolans välkomstmiddag 

Jag lagade middag till tjejerna 

Förslag på text om detta var en reklambild: Get your ass to Florence!

La scuola..

Här sitter jag med skolböcker framför mig. Usch, jag är redan trött på att plugga efter tre dagar.
Visst vill jag lära mig, men jag har inte tålamod till att det ska ta sån tid!
Jag känner redan att dansen på tisdag och onsdag förmiddagar kommer vara riktigt sköna "pauser" mitt i skolveckan, där man verkligen bara kan ha kul, slappna av och låta huvudet bearbeta alla intryck i lugn och ro.
I måndags hade jag College Writing och bevare mig väl! Jag är i en klass med nästan bara amerikanare (förutom jag är där lyckligtvis en annan svensk tjej i klassen, vilket känns skönt), och ni kan ju tänka er hur det blir när vi satt och skulle diskutera olika texter.. Jag hinner ju inte tänka ut något smart och därefter översätta det till engelska innan någon annan har räckt upp handen. Men jag känner i för sig redan att jag blivit mycket bättre på engelska, så det ska nog lossna med tiden. Jag menar, här hemma i lägenheten pratar vi i princip bara engelska med varandra. Den enda gången jag pratar svenska är när jag och Nathalie är själva eller när jag skypear.

Men samtidigt så blir det rätt så utmattande för huvudet att hela tiden gå på högvarv. Vilket leder mig till italienskan, min andra lektion i måndags. Snacka om att huvudet får arbeta! Jag har jättesvårt för att sätta ihop hela meningar och bara prata .. där är alltid något betydelsefullt ord i meningen som jag inte kan och då skulle det ändå inte mitt budskap gå fram om jag skulle säga det.
I min klass är alla mycket bättre än mig. De kan prata och göra sig förstådda kring det mesta. Medan jag sitter där och kan i princip det mesta av grammatiken, men inte har en aning om hur jag ska sätta ihop meningarna rätt. Där är till och med en tjej i min klass som har pratat italienska från och till sedan hon var fem år, hon har bara svårt för att skriva och ibland problem med grammatiken.. så då förstår ni kanske var nivån är..
I början kände jag att ja, det här fixar jag! Jag förstår det mesta läraren säger dessutom, och det hon gick igenom lärde jag mig sista året på gymnasiet.. (dock har jag ju glömt en hel del..) Men efter lektionen igår där jag gjorde bort mig totalt så vill jag bara byta till en nivå lättare!! Vi skulle göra små presentationer av vår första dag här i Florens, och alla andra pratade bara ur luften och jag var tvungen att läsa från mitt papper. Läraren sa till mig att lägga ner pappret.. men det hade varit omöjligt för mig.. så till slut så bara läste jag utan att ens titta upp som jag ändå hade övat in.
Jag vill inte ha ont i magen innan jag ska gå till lektionen för att jag inte har fattat läxan.. eller sitta där och inte kunna svara på några frågor.
Jag är här för att ha kul och jag orkar inte ta detta på blodigt allvar!
Men idag när jag var hos min mentor för att byta, så tyckte hon att jag skulle ge det någon dag till..

Så nu sitter jag här med min förbaskade läxa, som jag inte förstår. Och om någon timme ska jag till min lektion igen och antagligen blir det lika pinsamt som igår. Tjoho.

Jag vet, jag är på dåligt humör!

Facciamo la città!

Följande blogginlägg laddas upp en dag för sent.. pga. att vi för tillfället inte har internet i vår lägenhet!

Livet här i Florens har börjat helt otroligt bra, och vi har inte ens börjat skolan än.
Vi sex tjejer har konstaterat flera gånger att vi har haft mest tur av alla med rumskompisar.. Vi är precis likadana och har jättekul tillsammans. Och inte nog med att vi har haft tur med varandra, vi har den finaste lägenheten av alla också – de andra bor i skrutthål jämfört med oss.

Nu har fredag och lördag passerat och bara de två dagarna känns som minst en vecka.
I fredags var jag och Nathalie ute och strosade i staden. Det är skönt att bara kunna gå runt, utan att stressa med att hinna se alla sevärdheter.. Men vi gick förbi både Katedralen Santa Maria del Fiore och Ponte Vecchio. Jag har dock inte varit på bron än, där är helt fruktansvärt mycket folk och risken att bli av med plånbok och andra värdesaker känns väldigt stor. Men vi kan ju vänta med att gå dit till högsäsongen är över.
Vi fixade också våra italienska nummer, på ett italienskt företag som heter Wind. Och ni kan tro att vi fick världens bästa deal. För de månaderna jag är här, så betalar jag TOTALT 50 euro (och då är 10 euro för simkortet) och får då 150 fria minuter och150 fria sms i månaden OCH obegränsat med internet! Sjukt vad bra.

På fredagkvällen bjöd vi hit lite folk från olika håll, mest amerikanare förstås. Jag hade köpt två flaskor vin för 40 spänn, och kunde därför utan problem generöst bjuda alla som ville ha. Och så drog vi igång Ring of Fire, med en mix av regler från alla håll. Men jag introducerade woop-woop (ni vet), och det blev väldigt populärt! Vi drog sedan ut någon gång runt midnatt och gick först till en pub där vi skulle köpa shots.. Tror ni inte att jag lyckades bli utslängd på första puben vi besöker? Där var två killar i baren och jag och en Kevin beställer tre shots (tre shots kostar 40 spänn…) från en av dem. Men sen får vi aldrig dom, killen börjar istället plocka med disken. Så vi ropar på honom igen och frågar var våra shots tog vägen? Varpå han börjar gapa på oss om att vi inte kunde beställa från honom och blablabla, väldigt otrevlig blev han. Så då lutar jag mig till Kevin och säger ”We should just tell him ”Vafan colo” (vet ej hur det stavas, men ni fattar!) ”. Tydligen sa jag väl detta rätt så högt och den ilskne bartendern vänder sig mot oss, ännu ilsknare än förut och säger till mig ”What did you just say to me!!? You do not say vafan colo!! I will not serve you anything! GO HOME!!” Oh my god.. Jag försökte förklara att jag sa det som ett skämt till min kompis, att det absolut inte var menat till honom (hehe).. ”I’m sorry, I’m sorry, I’m ssso so very sssorry!” Men så lättflörtad var han inte.. Kevin klappade mig lite tröstande på axeln och sa ”It’s okay Emma, I will take care of this”. Så fick vi våra äckliga tequila-shots tillslut ändå..

Slutet av kvällen spenderades på en väldigt konstig klubb som ligger på vår lilla gränd.. Konstig musik, konstiga människor.. eh  ja, men det var en sjukt roligt kväll ändå!

Jag är medveten om att detta inlägg blir en hel novell för er att läsa.. men jag tänker ändå fortsätta att berätta om lördagen.

Allora. Dagen var helt sjuk seg.. vi låg och tittade på film och bara drog rundor i lägenheten utan att göra någon större nytta. Monsunen är ju ändå här, så det finns ingen större vits med att gå ut ändå så. Hann med lite skype med Pappa också J
På kvällen hade vi tjejmiddag här hemma, bara vi sex tjejer – med skitgod mat såklart! Och eftersom det var lördag, fanns det ju inget annat alternativ än att gå ut. Ellerhur? Så efter en massa vattenfall, ”jag har aldrig”, dansande osv. drog vi ut. Och på vägen till puben vid Duomon (ja, samma pub som dagen innan..) så stötte vi på ett gäng italienare som var i Florens för helgen. Och det roliga var att ingen av dem kunde engelska, förutom en som kunde lite och därmed blev kvällens tolk nr1.. och inte för att skryta – men jag var kvällens tolk nr2. Det gick förvånansvärt bra att kommunicera med den lilla italienska jag kan. Det gäller att bara strunta i allt vad grammatik innebär och bara prata.
Efter ett kort besök på puben så drog vi vidare, och efter att vi gått i vad som kändes som en evighet så kom vi fram till en klubb där det var en helt sinnesjuk kö utanför. Men vi fick efter en liten stunds köande gå före in. I entrén betalade man ingenting men fick någon typ av stämpelkort där det stod 1 free drink!! Vi var så himla glada att vi hittat denna balla klubb, på två våningar, med bra musik, gratis inträde och plus en gratis drink. Men det var ju såklart för bra för att vara sant.. När vi väl bestämde oss för att gå hem så insåg vi att vi var tvungna att ställa oss i en kö för att få nått kvitto för att ens få lämna klubben. Och det var helt sinnessjukt mycket folk. Och väl framme insåg vi även att det kostade 10 euro i inträde (för tjejer – för killar kostade det typ ytterligare 5 euro, haha) Men efter många om och men så lyckades vi komma ut och vi konstaterade att vi aldrig mer ska gå dit igen.. Har aldrig varit med om ett så korkat system. Och just det – hade man blivit av med det där kortet så hade man varit tvungen att betala FEMTIO EURO för att få komma ut. Rena galenskapen!

Ja, sen började vi vandra hemåt och någonstans där på vägen så lyckades vi erbjuda italienarna sovplats i vår lägenhet (trots att det är strängt förbjudet – till och med olagligt att ha övernattningsgäster). Men som tur var gick hälften av dem innan vi gick och la oss, kl. halv fem och de andra tre fick dela på soffan till de skulle gå vid åtta.. så de var borta när vi gick upp i ”morse” kl. halv ett.
Ja, minst sagt en helcrazy natt.

Så idag skrattar vi åt gårdagen och laddar upp inför skolstarten. Vi har även varit en sväng på IKEA för att inhandla några småsaker som fattades här i lägenheten.

Och nu efter denna långa läsning kan det kanske vara trevligt att vila ögonen på några bilder ifrån helgen.